lisalarsson

Det här har helt klart varit världens sämsta lov, alla kategorier. Jag har verkligen inte gjort nånting. Visst, det kan vara skönt att ta de lugnt en helg, bara slappa och inte ha några planer eller förväntningar, men EN HEL VECKA är väl ändå att ta i. BLÄ.

du vet en sån där dag, när du känner att precis allting är fel. Att det finns absolut ingenting bra i livet, att allt bara går utför och du har ingen aning om vad du ska göra åt saken. Du orkar inte ta tag i nånting, du vill bara ligga i sängen & aldrig mer behöva lyfta ett finger. En sån dag har jag idag. Jag vill bara lägga av med allt! Det känns så jävla meningslöst, hela jävla livet. fyfan. jag orkar inte den här skiten mer.

Fram och tillbaka upp och ner. Ja allting svänger hejvilt nuförtiden, men det går iallafall framåt- en en sjujävla fart!

Söndag ännu en gång, fan veckorna bara susar förbi, vet ej om de är positivt eller inte. Studenten närmar sig ju, men jag får panik av tanken på vad jag ska göra sen? Har funderat på massor. Senaste är väl att flytta till Halmstad och plugga där. FETT NAJS! Men först blire nog att jobba i något år. Men 5 juni, då jävlar!

Sitter hemma hos Madde just nu, med Carro & Tessan, massor med diskussioner om b la. skola, jobb, poliser, och gammla minnen. Förjävla roligt, vad mycket man har varit med om! Hahahahha.

Kul dag med Miapia på stan idag, blev några timmar av shopping, massa stolta inköp! woho.

Imorrn har vi träning kl 9, hejja oss!!! Men vi kan ju inte sova!!! :(

Jaja, orkar ej skriva mer, jag äsger bara 77!!!!!!! :D:D

14 februari, också kallat alla hjärtans dag! Alla pars favorit dag, men singlarnas allra värsta. Men jag fick ändå en liten present- underkläder av mammi. Började skolan 11.10 idag, sjukt skönt. Träffade Joi på bussen, blev en massa prat som vi inte ens hann klart med förns det var dags att stiga av. Så vi får helt enkelt fortsätta nån annan gång :)

Vaknade upp med detta ständigt återkommande morgon humör och känslan att bara vilja somna om. Och förhoppningen att klockan fortfarande skulle vara midnatt. Men inte heller denna gång var det mitt hopp som hade rätt. Klockan var halv 8, dags att stiga upp. Men trots att min sömnbrist idag var värre än vanligt så var det inte alls lika tufft att göra sig iordning framför spegeln. Det var någonting annorlunda- vårsolen. Jag kom på mig själv att bli otroligt konstruktiv i alla mina tankar och i mitt agerande. Tänk att ljus kan tillföra så mycket! Nu finns ju också en strimma av hopp, kanske är våren på väg redan nu? 

För ca. 2 år sen på msn, jag hade mitt, men du hade inget. Många gånger hade jag överlagt, men jag var aldrig riktigt säker på mitt val, men valet hade jag gjort, flera månader tidigare. Om det var rätt eller fel visste jag inte då, men jag vet idag. Den dagen, på msn, då jag förklarade för dig vad jag kände, och efteråt kände att det var otroligt meningslöst, jag trodde ju att du kände samma sak? Jag fortsatte leva som om ingenting hade hänt eller sagts. Ett år senare Kom allt tillbaka, alla känslor och kanske även en chans att rätta till mitt felbeslut. Men då hade ju du haft ditt och det stod i vägen, för mycket. Vi skiljdes åt, ett bra tag. Men jag tänkte på dig, mycket. Det gick ännu mer tid, du började falla bort mer och mer. Men så var det en dag i somras, jag vet inte om hoppet tändes eller om jag kände medlidande, hade mina känslor helt ändrat riktning? Du förlitade dig till mig och jag lyssnade. Men inte visste jag att du samma kväll skulle gå ett steg längre. Jag blev osäker. Hur vill jag ha det egentligen? Men du föll tillbaka, och jag struntade helt i dig. Tills nu, för några dagar sedan. När jag plötsligt fanns i din värld igen. Jag blev ställd, men jag kunde ändå ana vad som höll på att hända, det hade ju hänt förut. Men inte så här. Men det hände, det gick fort, allting. Allt hade känts så bra, till du ställde den där sista, jobbiga frågan som jag ändå visste skulle komma någon gång. Jag ville fly. Men samtidigt tänkte jag på alla känslor, allt det där. Kanske skulle det bli bra igen? Men allt klarnade snabbt. Det var ju ingenting du ville. Jag som trodde. Men du sa ändå det där, som jag för 2 år sedan hade sagt. Men nu hade du ditt och jag hade inget. Och nu förstår jag dig också, hur förvirrad du måste ha vart, för det var jag. Jag var rädd. Men det är klart att du även skulle känna samma onödiga ångest också. För allt var ju så himla onödigt. Nu ska vi bara glömma, glömma och gå vidare- igen. Kanske får du samma öde som mig. Men hur kommer det att bli då? Jag kommer nog iallafall aldrig få ordning på mina känslor för dig, för de är otroligt blandade.

Lars Winnerbäck konserten 20 november,  NU vet jag vilken låt Joi och Emelie menade var så bra, haha! Bättre sent än aldrig, eller vad säger man? Hjärter Dams sista dans, sjukt underbar! ♥

Så sitter jag här igen. Skolan.
Jag kom upp imorse till slut, men det är alltid lika tufft att gå upp när det fortfarande är alldeles bäcksvart ute. In i duschen och sen iväg. Har nyss haft aktiekunskap med skolans favoritlärare Åke. Jag och Linda är lagom trötta.

Snart dags för projektsnack, efter det matte C, och till slut psykologi, med läxförhör, suck.

Efter skolan blir det ner på stan en snabbis med Carro och Madde, så länge sen man såg dom, vi har ganska mycket att prata om kan jag tänka mig!

Det blev jobb igår också, inte så ofta jag får jobba vardagar, men igår fanns det ett pass ledigt. Det va skit roligt! Jag, knölen, tessan, niklas och markus. Det vill jag göra om!

Jaja, back to school!

Ciao.

Klockan är 23.42 och jag börjar 8 imorrn, hallelulja!