Det var en gång..

2008-02-12 @ 22:48:01
För ca. 2 år sen på msn, jag hade mitt, men du hade inget. Många gånger hade jag överlagt, men jag var aldrig riktigt säker på mitt val, men valet hade jag gjort, flera månader tidigare. Om det var rätt eller fel visste jag inte då, men jag vet idag. Den dagen, på msn, då jag förklarade för dig vad jag kände, och efteråt kände att det var otroligt meningslöst, jag trodde ju att du kände samma sak? Jag fortsatte leva som om ingenting hade hänt eller sagts. Ett år senare Kom allt tillbaka, alla känslor och kanske även en chans att rätta till mitt felbeslut. Men då hade ju du haft ditt och det stod i vägen, för mycket. Vi skiljdes åt, ett bra tag. Men jag tänkte på dig, mycket. Det gick ännu mer tid, du började falla bort mer och mer. Men så var det en dag i somras, jag vet inte om hoppet tändes eller om jag kände medlidande, hade mina känslor helt ändrat riktning? Du förlitade dig till mig och jag lyssnade. Men inte visste jag att du samma kväll skulle gå ett steg längre. Jag blev osäker. Hur vill jag ha det egentligen? Men du föll tillbaka, och jag struntade helt i dig. Tills nu, för några dagar sedan. När jag plötsligt fanns i din värld igen. Jag blev ställd, men jag kunde ändå ana vad som höll på att hända, det hade ju hänt förut. Men inte så här. Men det hände, det gick fort, allting. Allt hade känts så bra, till du ställde den där sista, jobbiga frågan som jag ändå visste skulle komma någon gång. Jag ville fly. Men samtidigt tänkte jag på alla känslor, allt det där. Kanske skulle det bli bra igen? Men allt klarnade snabbt. Det var ju ingenting du ville. Jag som trodde. Men du sa ändå det där, som jag för 2 år sedan hade sagt. Men nu hade du ditt och jag hade inget. Och nu förstår jag dig också, hur förvirrad du måste ha vart, för det var jag. Jag var rädd. Men det är klart att du även skulle känna samma onödiga ångest också. För allt var ju så himla onödigt. Nu ska vi bara glömma, glömma och gå vidare- igen. Kanske får du samma öde som mig. Men hur kommer det att bli då? Jag kommer nog iallafall aldrig få ordning på mina känslor för dig, för de är otroligt blandade.
Men en sak vet jag, och det är att du är speciell, för mig.



That was really hard.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0