lisalarsson

Igårkväll kom min bror in till mig, han sa nånting som jag har tänkt på i evigheter, nånting som jag vill- över allt annat. En önskan som jag aldrig trodde skulle gå att få sann, men han sa det, precis som att han verkligen trodde på det. Han vill, han hoppas- precis som jag. Inte visste jag att han, om någon, skulle förstå mig! Att han hade tänkt på det, han ville att det skulle vara så, han saknar det... Precis som jag.

Kanske ska jag inte sluta hoppas, kanske blir ett hopp och en önskan starkare när man är 2?