lisalarsson

Jag lyckades inte allt för bra i min egen handbollskarriär, kände att jag inte riktigt kunde utvecklas, så jag slutade ganska tidigt. Men ända sen dess så har handboll alltid varit en passion i livet, även fast mitt liv mest har präglats av fotbollen, för där hade jag kanske lite mer talang. Men fotboll var nog aldrig nånting jag fann lycka i. Tyvärr.

Jag fick frågan -06 om att starta ett handbollslag för flickor födda -97 ute i irsta, eftersom att stan redan hade ett. Slacke uppmuntrade mig även till att hitta en att dela laget med. Carro nappade. Vi tränade våra älskade en säsong tillsammans, men då la Carro av, jag fick klara mig själv ett tag, men Nadia erbjöd sig att hjälpa till. Vi skötte laget riktigt bra, och det blev även en hopslagning med stanlaget som blev mycket lyckat! Men tiden rann ifrån mig, och även jag la av till slut. Men nu är jag mer sugen än någonsin, gjorde min första träning idag och det var underbart!

Nadia & Lili (och andra som hjälpt till) har gjort ett helt fantastiskt jobb med tjejerna! De alla har höjt sig enormt, det märkte jag redan efter att ha sett dem 2 ggr. Vi har otrolig kapacitet, med starka tränare och med viljan hos alla tjejer så kan vi nå hur långt som helst, och jag tror på det! Jag tror på dom mer än allt. Det är lycka, mina tjejer är lycka!

Äkta kärlek till er brudarrrr